Det här med vikt...
När jag var liten så var jag mullig, hade mage och mulligt ansikte.
Med andra ord en kropp som inte passar in i dagens ideal.
Men vet ni? Jag var lycklig. Jag hade inte en tanke på att jag var
större än någon annan, jag mådde inte dåligt över att jag hade
lite extra hull på magen och jag hade absolut inga komplex.
Då kan jag även tillägga att min bästa kompis från mina
tidiga skolår var en sportig tjej som precis som idag var
supersmal och hade magrutor.
.
Sommaren mellan 8.an och 9:an växte jag 20 cm på längden
utan att gå upp i vikt, vilket resulterade i att jag då blev mycket smalare.
Jag var helt plötsligt normalstor, vilket jag själv inte tänkte på
(förrutom när mina byxor inte passade längre) men personer
i min omgivning la märke till det och berömde mitt nya utseende.
.
Jag har egentligen alltid varit nöjd med min kropp, även när jag var
mullig. Jag är ytterst tacksam för att jag på den tiden inte läste
bloggar och annat med vikthets och bantining hit och dit för vem vet
hur det hade påverkat mig? Även idag när jag är smal så kan det få
tankarna att snurra, så hur hade jag mått av det då?
Antagligen inte så värst bra.
.
Jag hoppas att vi alla kan ta det vi läser på bloggar och ute på internet
med en rejäl nypa salt och istället vara nöjda med hur vi faktiskt är och ser ut.
För om du frågar mig, så är det så det borde vara.
Kommentarer
Kommentaren skrevs av ingen mindre än: sara
Gulligt skrivet tycker jag!
Kommentaren skrevs av ingen mindre än: rockandhairblog
jo det tycker jag med.. men man har svårt att acceptera sig själv när det är så mycket krav i media och sånt :o
Kommentaren skrevs av ingen mindre än: J. -18 och mamma till Julius
håller med dig i inlägget!
Tack så mkt, grattis sj. 2 år är lång tid :)
Trackback
