När jag gick på högstadiet så gick jag på en skola med ca 500 elever och

alla dessa elever kom från de kringliggande byarna, och inte från lite var stans

som det är idag på gymnasiet. Igår kom jag å tänka på hur mycket det egentligen

skiljer min högstadieskola och gymnasieskola åt, och hur annorlunda min

högstadieskola var om jag sedan jämför med personer i min klass högstadium.

.

När jag gick på högstadiet så såg alla likadana ut. Vi hade jeans från Gina Tricot,

något linne och en kofta utanpå. Man skulle ha Björn Borg trosor för 200:- styck,

trots att de enligt mig inte var så snygga. Vi hade även tygskor, ballerinaskor eller någon

sko med låg klack. Vi hade till 90% våra hår nersläppta och inte i hästsvans för

det skulle man inte ha. Vi hade oftast samma modeller på våra jackor och

det var ingen av oss som hade en egen stil.  Vi hade även till stor del

samma musiksmak och alla lyssnade i princip på samma låtar från

samma artister.

.

På hela skolan var det kanske 10 personer av alla 500 som hade en

utstickande stil, och dem ansåg vi var konstiga. De hade ju inte

"normala" kläder på sig, och hade konstiga frisyrer, tyckte vi.

Vi hade inte en enda person under 3 års tid (vad jag kommer ihåg)

som helt var från något annat land.

.

För mig var detta normalt och självklart att det är så, fram tills

jag började på gymnasiet. Först blev jag helt paff att jag gick

med en punkare, en hårdrockare, en popare, en tjej som

gillar rock och så vidare. Detta märkte jag när vi skulle spela kort

och jag frågar om vi ska lyssna på musik. Det ville alla. Så jag

sätter på en låt som jag vet att de på gamla skolan

hade gillat, men istället för diggande huvuden så får jag

5 par ögon som stirrar på mig, och sen utbrister en av

dom "stäng av skiten". Ni anar inte hur paff jag blev.

.

När jag sen i 2:an på gymnasiet skulle ta med min pojkvän på en

talangtävling på min gamla skola, så ser jag att han ser mycket

förvirrad ut när han tittar på folkmassan som väntar på att

bli insläppt. Efter ett tag utbrister han: "men alla ser ju

likadana ut?!" Jag tittade igen och såg att ja, det gjorde

ju faktiskt alla. Min pojkvän kunde inte riktigt förstå detta

eftersom det fanns många olika stilar när han gick på

högstadiet, men för mig var detta normalt.

.

Nu i efterhand när jag tänker på det så vet jag inte om jag ska

hissa eller dissa att alla såg likadana ut. På ett sett var det skönt

att alla hade sama stil, för alla passade in, alla kunde i princip

prata med alla. Å andra sidan kändes det inte helt okej att

prova något nytt som bröt mot "modet", så man lät oftast bli.

.

Idag går jag på ett mediegymnasium där i princip alla har olika stilar.

Det finns personer som enligt mig har en häftig stil, men även personer som

enligt mig inte har en så tilltalande klädsmak, men vet ni? Det gör ju inget!

Jag tycker att det är härligt att folk kan se ut precis som dom vill,

utan att någon egentligen bryr sig. Dock saknar en liten del av mig

att alla har samma musiksmak, att alla klär sig likadant för det skapade

en slags gemenskap. Kanske svårt att förstå för er som inte är vana

vid det, som är vana vid att alla ser olika ut.

.

Därför vill jag fråga er, hur var det på ert högstadium? Hade alla

olika stilar eller såg ni omedvetet likadana ut?